Naturvårdsbränning är en åtgärd för att återskapa den naturliga dynamiken i skogen. För 150 år sedan och tidigare brann i genomsnitt ca 1 % av skogsarealen i Sverige
årligen. Idag brinner mindre än 0,016 %. Att det nästan slutat brinna är en av de
stora ekologiska förändringarna i skogen under 1900-talet. Brand är en viktig
ekologisk process och en del av den naturliga dynamiken i skogslandskapet. Branden skapar miljöer där flera konkurrenssvaga insekter, kärlväxter, svampar
och mossor kan etablera sig, bl.a. genom ökade möjligheter för frön och sporer att
gro. Branden har också genom historien utverkat ett starkt selektionstryck, vilket
inneburit uppkomst av pyrofila organismer (arter som är beroende av brand). Ett
40-tal insektsarter och ett 50-tal svamparter är beroende av bränd ved eller mark
för sin existens och dessutom gynnas ytterligare 100-talet arter av brand. Flera
brandberoende organismer är sällsynta och återfinns på den nationella rödlistan.
Om de brandberoende biotoperna och arterna ska finnas kvar krävs en ökning av
antalet bränder i skogslandskapet, vilket främst innebär anlagda naturvårdsbränder. Källa: Magnus Nilsson - Naturvårdsverket. Från rapporten: Naturvårdsbränning - Vägledning för brand och bränning i skyddad skog (kräver Adobe Reader).
